Så var det dags igen, för årets mest överskattade högtid. Ni minns väl hur det var förra året, eller året innan det, eller året innan det. Nu kommer snart allt som hör julen till, hysterisk balkongbelysning, porslinstomtar i villaträdgården, julkort till alla man känner och inte känner, julgran, stress, trängsel i butikerna, fet mat, och självklart alla presenter man ska köpa. Det är verkligen en konsumtionshelg av värsta sort.
Alla ska vara glada och julglädjen ska infinna sig i varje hem. Kalle-Anka, Karl Bertil Jonsson, Jultomten, Arne Weise är mer en regel än ett val.
Man får heller inte glömma Carola eller Peter Jöbacks årliga julskiva, vad vore julen utan deras skivor (om det är någon som inte fattar är jag ironisk).
Jag tycker julen har blivit mer av ett jippo än en tradition och det känns som det blir värre varje år. Hur många procent av skolbarnen i sverige vet egentligen varför vi firar jul? Inte för att jag direkt är engagerad eller bryr mig men det känns som det kristna budskapet och traditionen har bleknat ganska mycket och dränkts i allt annat som vi har ersatt det med.
Dessutom gör vi vårt bästa för att lura barnen under denna högtid, tomten finns inte, det vet alla och man behöver inte va snäll för man får paket ändå. Det hela är ju en stor bluff!
Det enda som är riktigt säkert är att Julbocken i Gävle brinner varje år, och att det inte blir någon vit jul i år heller!
Vill ju inte låta som en julfacsist, men ibland kanske det vore skönt att bara resa ”far far away” över jul och komma tillbaka och vara brunbränd och utvilad.
I veckan här ska jag försöka slänga upp lite stakar det är ju iaf mysigt, jag är ingen direkt julhatare av värsta sort mer en grubblare... hoppas på att snön kommer snart.